Enid Blyton 1897-1968
"the most savagely anti-parent auther of her generation"
/O D Edwards
1997 var det 100 år sedan Enid Blyton föddes. Det uppmärksammades på en rad olika sätt. Hennes författarskap presenterades i TV4 som ett inslag i en serie författarporträtt (13 nov 1996); Metro skrev om henne (7 maj 1996) under rubriken: "Barnhjältar som skildrar könskampen - forskare ger de klassiska Fem-böckerna en ny innebörd".

Tidigare hade Barbara Stoney gett ut en gedigen och vederhäftig biografi över Enid Blyton (1972, 1992). Och inte mindre intressant, har hennes yngsta dotter kompletterat med en delvis kontroversiell biografi över modern, skildrad utifrån de egna upplevelserna (Smallwood, 1989).

Vad som framgår av dessa skildringar är att Enid Blyton är en långt ifrån slätstruken

författare. Långt mer än vad hennes rykte låter en tro, har hon problematiserat borgerlighetens konventioner. Hon har tagit barnens parti mot en naivt egenrättfärdig vuxenhet, och framför allt har hon i sina bästa stunder gestaltat en annan flickroll än vad som förväntades i hennes samtid.

Det finns ingen anledning att idag vifta bort den kritik som hon blivit ryktbar för; massproducerade äventyrshistorier med schablonmässigt skildrade människor, och vad därmed följde av upprepning, och flack stil. Man kan diskutera massupplagorna, och det kommersiella framgångsreceptet. Ändå finns det här också något annat, en gömd personlig problematik, kanske till och med en tragik, vilket biografierna låter en ana.


till startsidan fortsätt