De sprang ifatt Freddy. - Jag heter Julius. Jag träffade Rick och Ann på ångbåten hit. Freddy fortsatte på vägen. - Var inte arg Freddy, sa Ann. Julius har kommit hit med sin far. De letar efter gamla saker. - Vi letar efter ett gammalt skepp från stormaktstiden, sa Julius. - Jag letar efter snus till morfar, sa Freddy. Hon verkade inte lyssna. - Fartyget förliste i en storm, fortsatte Julius. - Men antagligen har det blivit uppätet av skeppsmask, sa Rick. |
- Skeppsmask? - Masken äter upp trävirket, förklarade Rick, tills det blir som en schweizerost. - Här finns inga schweizerostar, sa Freddy. De tittade på henne. Hon var verkligen inte lätt att tas med. - Du tror inte på oss va', sa Ann. - Nej, ni tror visst att ni kan komma hit och slå i mig vilka skepparhistorier som helst. Min släkt har bott här i hundratals år. Det var en annan ordning här innan ni stadsbor kom och la er i. Vad har ni här att göra? |
I ett tumult av nytt och gammalt mejslas huvudpersonernas karaktärer fram; i möten inbördes, i mellanhavanden med egoistiska grosshandlare, med gruvarbetare och skärgårdsfiskare på undantag, med myndiga patroner och med självlärda ingenjörer. I mötet med tiden. |