AVSNITT I .. ANDREAS BIUGS DOKUMENT
Kapitel 1  Historien om Carl XIIs fot
Kapitel 2  Biug själv
Kapitel 3  Sekretären
Kapitel 4  De saknade raderna
Kapitel 5  Syskonen
Kapitel 6  Vintertinget

AVSNITT II .. INGENJÖR WALLERS DYKTUB
Kapitel 7  Helst ska det va djupkurvor
Kapitel 8  Skeppet måtte bringas upp utur grunden
Kapitel 9  Klåckan
Kapitel 10  Nybrovikens is
Kapitel 11  Konsten at lefwa under watn
Kapitel 12  Nedstigning
Kapitel 13  Upp till ytan
 
AVSNITT III .. UTSTÄLLNINGEN
Kapitel 14  Ankomst
Kapitel 15  En märklig historia
Kapitel 16  I det närmaste oskadd
Kapitel 17  Vildalf
Kapitel 18  Stålmodellen
Kapitel 19  Lov
 
AVSNITT IV .. HEMLIGHETEN
Kapitel 20   Midsommar
Kapitel 21   Morgon och natt igen
Kapitel 22   Minbåten
 
Epilog
Kommentar
 

ur
Kapitel 16

  /MASKINHALLEN/


  På söndagen samlades vi vid Slussen och tog färja över till Djurgårn. När vi rundat Kastellholmen bredde utställningen ut sig längs vattnet. En orientalisk kupol med fyra minareter reste sig över området och där vajade unionsflaggan stolt. På stranden flöt, nära nog, ett glaspalats i en ljust rödaktig färgton, och från dess strandpaviljong ljöd hornmusik över vattnet, fanfarer som lovade fest och glädje.
  - Ser ni, ropade Rick.
  Han var exalterad. Invid glaspalatset, förtöjd vid kajen och inom länsar, låg ett skabbigt fartyg. Vi hurrade (igen) och våra förväntningar steg.
  Vi var ivriga att komma in i denna hägring av återuppstått gammalt och lovande nytt. Entrén öppnade mot Maskin­hallen, det höga glas­palats vi skådat från sjön. Vi trädde in under ett blått himmels­spann av stål, där luften var fylld av surrande och väsande djur; stålarmar som rörde sig av och an, hjul som snurrade.
  I hallen stod en av två ång­maskiner om 2500 hk som Motala verkstad byggt för pansarskeppet Njord. Och jag såg att Bolinders Mekaniska hade fotogen­maskiner här.
 
  Fredrika hade stannat vid en 100 hkr Munktell ångmaskin ansluten till en strömgenerator och en transformator, vilka uppgavs förse utställningen med elektricitet. En man stod framför maskineriet.
  - Innan jag släpper lös vår tids demoner, kunde kanske någon av besökarna uttala några magiska ord.
  De omkringstående skruvade på sig.
  - Vad ska vi säga då, sa en pojke.
  - Tror du det hjälper att bara dra i spakarna va, sa mannen.
  - Det räcker nog, sa Fredrika högt och tydligt.
  - Jaså, det tror unga fröken; och vilka spakar tycker hon jag skulle dra i då?
  Mannen var inte beredd på det; Fredrika var redan förbi honom, hade fört upp en spak, vridit en skruv och öppnat en kran. Och med detta började vevaxlarna röra sig, hjulen sno och ljuset flamma upp i hela hallen. Folk blinkade till, stirrade omkring sig; en del hade satt upp handen till skydd.
  - Vad i hela friden, sa mannen; …tar hon sig till.
  - Ska jag strypa ångan nu, sa Fredrika.
  - Det är nog bäst att…
  Fredrika fick maskinen att stanna så att ljuset långsamt dämpades i hallen.
  - Ja, sa mannen; det är när allt kommer omkring inte så svårt… som ni förstår.
 
 

---

Historien finns att läsa i :

Skärens hemlighet: Världsutställningen
(c) Lasse Rabenius


Boken ges ut på Lucifer forlag