2010.0415 Colosseum
Jag besökte Colosseum. Ett tjänsteärende, skulle man kunna säga.
   Under första århundradet slogs här gladiatorer med vilda bestar och med varandra. Från hypogeo, underjorden, hissades de upp på stridsscenen. De som överlevde 40 bataljer fick gå i pension. De var slavar, det system som den Romerska ekonomin vilade på.

En kvinnlig vän berättade att hon blivit erbjuden en visning av hypogeo och att hon så när blivit kvar. Det var män med oädla motiv som lockat hennes äventyrslust. Hon hade kunnat avvärja att bli våldtagen endast genom att förespegla dem att hennes hotellsäng var skönare än det smutsiga jordgolvet. Det tänkte jag på när jag nu trettio år senare blickade ner i underjorden. Och på slavarna. Jag höll i räcket; tur att jag inte befann mig där nere.
  
Hur blev de slavar - vilka öden bar de på? Var de fångar från ett förlorat krig? Var de födda till det? Hur som helst var de instängda i ett system. Berövade sitt människovärde, sin rätt att utforma ett eget liv.
   Jag funderade på om det var Kristendomen som gjorde slavsystemet illegitimt, till ett brott mot den Högsta ordningen. Att föreställningen om allas likhet inför Gud födde en samhällsmoral som till sist omöjliggjorde slavsystemet.
   En akademiker skrattade åt mina funderingar: USA var ju ett kristet slavsamhälle fram till inbördeskriget på 1800-talet. Hur förklarade jag det? En relikt, försökte jag; en lakun som behållit en äldre samhällsmoral. Men hon slog mig i huvudet med förre presidenten Clintons ord: it's the economy, stupid.
   Det slog mig då att jag själv lever i en sådan lakun, i ett slaveri som berövar mig min vilja. Detta är realiteten i dagens samhälle: det finns ingen ekonomisk demokrati i vårt samhällssystem. Premo gör i alla fall precis vad de vill. Hänsynslöst om det behövs. Jag lever i detta system. Hur blev det så? Är jag född till det? Är jag fånge från något krig?

Jag besökte Colosseum. Jag lutade mig ut över räcket; de äldre kollegorna hälsar.

2010.0415    Vasastans pyramider

På min gamla trakt i Vasastan mötte mig kaniner och ibland en räv (tills jaktvårdarna kom). Jag kunde notera vårens ankomst; rödhakens första kvillrande i busksnåren utmed Röda Bergens branter, eller en finstilt stämma från en flyttande svarthätta.
   Det är ett tilltalande område trots att det gränsar till E4:s infart vid Norrtull. Men det var många springportar (utan hiss alltså). En av de högsta trapporna kallade jag Keops pyramid. I den brukade jag sjunga Mikael Wiehes fantastiska låt från en annan tid:
   Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid,
   det är vi som jobbar nere invid foten.
   Vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
   och det är synd om dom som inte fyller kvoten.

Kvoten:186 minuters tidningsutdelning före klockan 06:00. Och om du inte håller måttet? Jag har börjat få symptom; ett knä protesterar mot trappspringet. När jag kliver uppför slutar musklerna plötsligt ta steget. Jag får ta tag i ledstången för att häva mig upp. Det smärtar.
   Har man en gång kommit hit, blir man aldrig mera fri,
   om man slutar här, så slutar man i gropen.
Rysligt. Är det villkoren här?

Nytt traktsystem. Den nya kvoten är 156 minuter, en halvtimme mindre arbetstid per dag. Och lön. Tro nu inte att 2 ½ timmar är den tid jag spenderar på arbetsplatsen. Första dagen på den nya trakten krävde fyra timmar. Det var en lördag när tidningskärran regelmässigt blir överlastad; Svenskan kom i dubbel upplaga – tidningen och dess bostadsmagasin, var och en för sig. Portarna på trakten var mig obekanta, nycklarna gick inte i låsen och så var portkoderna fel. Eller så saknades abonnenter på angivet våningsplan eller var felplacerade i gångordningen. Ett djävla rättande av alla fel. Allt måste noteras i budboken för att sedan rapporteras som störningar på särskild blankett. Efter två veckors rättande har jag börjat närma mig den stipulerade trakttiden.
   I natt kom områdeschefen ångande in på filialen. Det var ett bud som inte fyllde kvoten: tidningarna var slarvigt utdelade. Jag förklarade för områdeschefen att situationen nu är sådan att man blir tvungen att göra en prioritering: antingen är man noggrann vid utdelningen och blir klar efter klockan sex (och får reklamationer för det), eller så ser man till att bli klar till klockan sex, men till priset av att måsta slarva med utdelningen (och få reklamationer för det). Men hon krävde att vi skulle uppfylla båda kraven. Det är Kvoten.
   Alltså: här kommer ett bud till en obekant trakt och arbetsledningen förväntar sig att han klarar av den felfritt på en krympt tid. Det är en omöjlig ekvation. Områdeschefen är aningslöst nitisk; inser inte att Premo bara får vad man betalar för. Det vill säga, mindre.

… men om kungen sägs att han är son av solen.
Antagligen. Han heter Joakim Sundh.

2010.0529    Människan som tidningsbud

Jag betraktar kärran och buntarna. Blixtarna och det röda eldskenet.
Det är Underjordens sotiga ansikte. Tidningsbudens vistelseort.
Här står jag nu med de buntade rubrikerna och abonnenternas av förväntningar slickade fingrar..
   ett år och tio månader för grovt vållande till 78-årig kvinnas död, öga mot öga med rånarna på Bukowskis, nu går alliansen om de rödgröna, oljekatastrofen allt värre.

Men på stigen upp från Kvikkjokk mot Påreks slättsjöar finns vårens första blåhake. Man måste lyssna. Kanske är det återklangen av munkarnas bjällror på Tien-Shans sluttningar. Sången är så sällsam att man kan tro att fågeln kommer från himmelriket. Och som en Lucifer lämnar jag den tunga jorden och flyger mot Pårteglaciärens bländande ljus.
   Det var så det var tänkt. Före förvisningen. Tro inget annat. Vad Gud än påstår om oss människor.

2010.0621   
      Informationsmeddelande
      Rikskansliet

Inför sommaren sänder Premos driftchef Björn Mathisen en vänlig hälsning till distributionspersonalen: vi kommer att reducera människovärdet med 5 minuter per timme för vissa bud. Detta gäller ordinarie bud på extratrakt, reservbud, sommarvikarier och jourbud.
Det framhålls särskilt att de rätta budens garanterade människovärde inte kommer att sänkas.

Anledningen till meddelandet är nedgången av upplagor under sommaren. Driftchefen meddelar alltså att gällande avtal tillåter Premo att anpassa människovärdet (trakttider och löner) till tidningarnas upplagor. Mathisen/Premo genomför detta ensidigt, utan att först förhandla med fack.
Detta är vår arbetsplatsdemokratur i full funktion.

Jag påminner mig en tysk skämtteckning från nazitiden – bilden visar två medborgare som diskuterar det senast uppsatta meddelandet från Rikskansliet..
   Herr Pinneberg, vad har vi att frukta? Vi är inte judar, inte homosexuella eller negrer, inte dekadenta intellektuella eller allmänt dementa.
   Nej, vi är inte (i särskilt hög grad) extrabud, ingalunda reserver eller sommarvikarier, inte ens jourbud – vad har vi att frukta?

2010.0628    Lennons vemod

John Lennon sjöng med mycket vemod:
   a working class hero is something to be.
Det är elva stavelser, elva dubbla trappsteg, d.v.s en våning.
Man nynnar Lennons strof i tre, fyra våningar, ibland fem; är det en patriciervåning kommer man ur takt, för då är det elva dubbla trappsteg plus ett.
Och jag som inte ens har anlag för att sjunga.
Men vad ska man göra?

   Just follow me

http://www.youtube.com/watch?v=5DKnEN6cn-I&feature=related