LUCIFER
Lucifers blogg
(c) Lucifer
fritt att publicera om källan anges

till hemsidan
______  Lämna kommentar:   lucifer@rabenius.eu   ________


Bloggar i datumföljd
   start:     Presentation
   2010.0305     Hannah Arendts rapport
   2010.0415     Colosseum
   2010.0506     Vasastans pyramider
   2010.0529     Människan som tidningsbud
   2010.0621     Informationsmeddelande /Rikskansliet.
   2010.0628     Lennons vemod
   2010.0711     VD på sophögen
   2011.0211     Utdelningen





Presentation

Avsikten med den här bloggen är att fritt uttrycka mina tankar om Premo, Premodern tidningsdistribution. Kanske handlar det till och med om tillståndet i landet, om demokrati och inflytande i Sverige idag - från min subjektiva horisont.
   Det pågår just nu. Premo försöker sno mitt människovärde - jag vill behålla det. Vi sliter och drar i varsin ände. Kanske det går sönder.
   Jag skriver i egen sak, men tänker att detta berör fler än oss här på denna bakgårdsfilial i världen. Abonnenter, tidningsredaktioner, politiker, Gud och alla hans djävlar om de finns. Levande som döda.
   Jo då; alla dessa blandar sig i mitt bloggande. Och, föreställ er min överraskning: Hannah Arendt ! , som stödjer, korrigerar eller motsäger mina ocensurerade tankar och synpunkter.
Tack Hannah, ett särskilt tack till dig!

bloggstart



2010.0305 Hannah Arendts rapport

Hannah Arendt har kommit till Premo för att rapportera om tanklösheten i vår tid – kanske hon kommer att beskriva vad som pågår som ett uttryck för ’banal ondska’. Hon har inte bestämt sig än. Hon samlar fortfarande in material till sin rapport.

Vad är då Premo? Premodern kanske man skulle gissa. För om digital nyhetsspridning är postmodern, så är tidningsutdelning till prenumeranter medelst trappspring premodern. Den har sina rötter i de barnvagnar som underklassens kvinnor drog i början av förra seklet. Än idag kan man se tidningsvagnar av samma modell en sen festnatt. Det rör sig om underbetalda dubbelarbetande människor som du och jag, om invandrare som skickar hem sin löneförmögenhet till släktingar i Senegal, om universitetstudenter från Pakistan, eller om musiker, konstnärer och författare som väntar på sitt genombrott. Kort sagt såna som du och jag, med drömmar om en bättre framtid. Och som tills den ska komma försörjer som tidningsbud. Och därmed har vi kommit fram till den tanklöshet som finns i denna tillvaro.
Hannah Arendt
Hannah Arendt rapporterade 1961 från Jerusalem om rättegången mot Adolf Eichmann, den lojale statstjänstemannen i Tredje Riket, den pragmatiske organisatören av judeutrotningen under andra världskriget. Hon reflekterar över frånvaron av perversa personlighetsdrag hos denne bödel, om hans helt normala familjeliv, om det banala i den ondska han utövade. Arendt utmanar oss: kanske människor vilka som helst skulle kunna bli bödlar. om bara speciella omständigheterna skulle råka uppstå. Kanske...

Det kom ett meddelande i natt: Premos tidnings­distributionen skulle göras om. Jag försökte räkna ut konsekvenserna av en planerad omläggning av utdelningsdistrikten. Arbetstiden skulle komma att gå ned med omkring 25 % för den som jobbar sex dagar i veckan, 35 % eller mer för dem som jobbar sju dar i veckan. Månadslönen är idag 10.000 – 15.000 kronor (före skatt); den skulle reduceras till 6.000-10.000 kr/mån i det nya kontraktet. Bilden är något komplicerad, men detta gäller: den nya vecko­arbetstiden kommer att ligga under den nivå som krävs för att vi ska omfattas av arbetslöshets­försäkringen.

Vi blir utslängda ur ett samhälleligt sanktionerat trygghetssystem. Vi blir en klass av medborgare som inte räknas. Vi är inte längre som ni andra.
   Hur kunde det bli så här?
Hannah ...?
- Nå, nå säger hon, vad ska jag säga?
- Flera av oss kommer inte att överleva, resten att leva på svältgränsen.
- Du överdriver, säger hon; på den tiden…   det var annorlunda; ni överlever säkert.
- Men, svarar jag, vi är rättslösa... godsvagnarna står uppställda på spåren, vakterna är beväpnade.
- Vilka vakter, säger Hannah skarpt, du ser i syne.
- Jag talar om den banala ondskan, säger jag.
Hon suckar tungt. Kan hon inte hjälpa oss?
- Den där ’banala ondskan’ förföljer mig, svarar hon; jag menade bara…
Hon tystnar och stirrar på något bakom mig.

Vad är det som pågår? Är det ondska? Är den banal?
Låt oss uppföra ett skådespel i 1 akt:
   Varför genomför Premo traktomläggningen?
Regionchefen (dramatiskt): Idag kan tidningsbuden säga - med avtalet i ryggen - att ’jag har inte betalt för att gå tillbaka till filialen med budbok och portnycklar’. Det är en säkerhetsbrist vi vill rätta till.
Jag: Varför minska trakttiden? Och lönen!
Traktmätaren: Vi genomför omläggningen för att betala budens återgång, från trakten till filialen - inte för att spara pengar.
Vd (väsning från kulissen): Som ni säkert förstår så skulle Vi inte genomföra en förändring så stor som denna om Vi inte såg oss tvingade till det av ekonomiska skäl.
Traktmätaren (ängsligt): …det spökar, kusligt.
Jag (oberörd): Vi har erfarenheter som skulle kunna vara till nytta vid konstruktion av nya trakter. Hade vi en referensgrupp som fick lämna synpunkter ...
Regionchefen (som tittat ut i kulissen): När det gäller en referensgrupp är det inte aktuellt inom Premo…
(ser vänligt på mig igen) därmed inte sagt att vi tacksamt tar emot synpunkter för att kunna göra en så bra omläggning av trakter som möjligt.
Jag: Jag ska tolka ditt budskap välvilligt; jag antar att du menar:
   därmed inte sagt att vi INTE tacksamt tar emot synpunkter...
Egentligen påstår du motsatsen: Du/Premo tar inte emot synpunkter för att kunna göra en bra traktomläggning. Vem som helst måste fråga sig om inte detta ligger närmare sanningen.
Regionchefen: ’Som djävulen läser bibeln’, skulle jag kunna kontra...
(gör korstecken)
(blixtar från scentaket, Vd visar sig med ett vredgat ansikte, aktörerna ändrar skepnad)
Jag/Djävulen: Jag menar att vi måste få vara med och påverka traktstorlek och lönen. Jag antar att det handlar om tidningarnas pressläggning, tryckeriernas tider, leveranser till filialerna. Och Premos ekonomi. Men hur ska vi kunna komma med kvalificerade synpunkter på traktomläggningen om vi inte…
Regionchefen/Ärkeängeln Michael: Då skulle du behöva sitta med bland Guds änglar.

I rollerna
   Vd – Gud
   Regionchefen – ärkeängeln Michael
   Djävulen – nedstörtad ängel
   Traktmätaren – en vacklande Petrus
   Demokratin – frånvarande
   Ondskan – banal


Och har du sett, Hannah klappar händerna! Stillsamt.
Men ingen hör det.

bloggstart



2010.0415 Colosseum Colosseum
Jag besökte Colosseum. Ett tjänsteärende, skulle man kunna säga.
   Under första århundradet slogs här gladiatorer med vilda bestar och med varandra. Från hypogeo, underjorden, hissades de upp på stridsscenen. De som överlevde 40 bataljer fick gå i pension. De var slavar, det system som den Romerska ekonomin vilade på.

En kvinnlig vän berättade att hon blivit erbjuden en visning av hypogeo och att hon så när blivit kvar. Det var män med oädla motiv som lockat hennes äventyrslust. Hon hade kunnat avvärja att bli våldtagen endast genom att förespegla dem att hennes hotellsäng var skönare än det smutsiga jordgolvet. Det tänkte jag på när jag nu trettio år senare blickade ner i underjorden. Och på slavarna. Jag höll i räcket; tur att jag inte befann mig där nere.
   Underjorden
Hur blev de slavar - vilka öden bar de på? Var de fångar från ett förlorat krig? Var de födda till det? Hur som helst var de instängda i ett system. Berövade sitt människovärde, sin rätt att utforma ett eget liv.
   Jag funderade på om det var Kristendomen som gjorde slavsystemet illegitimt, till ett brott mot den Högsta ordningen. Att föreställningen om allas likhet inför Gud födde en samhällsmoral som till sist omöjliggjorde slavsystemet.
   En akademiker skrattade åt mina funderingar: USA var ju ett kristet slavsamhälle fram till inbördeskriget på 1800-talet. Hur förklarade jag det? En relikt, försökte jag; en lakun som behållit en äldre samhällsmoral. Men hon slog mig i huvudet med förre presidenten Clintons ord: it's the economy, stupid.
   Det slog mig då att jag själv lever i en sådan lakun, i ett slaveri som berövar mig min vilja. Detta är realiteten i dagens samhälle: det finns ingen ekonomisk demokrati i vårt samhällssystem. Premo gör i alla fall precis vad de vill. Hänsynslöst om det behövs. Jag lever i detta system. Hur blev det så? Är jag född till det? Är jag fånge från något krig?

Jag besökte Colosseum. Jag lutade mig ut över räcket; de äldre kollegorna hälsar. bloggstart



2010.0415    Vasastans pyramider

På min gamla trakt i Vasastan mötte mig kaniner och ibland en räv (tills jaktvårdarna kom). Jag kunde notera vårens ankomst; rödhakens första kvillrande i busksnåren utmed Röda Bergens branter, eller en finstilt stämma från en flyttande svarthätta.
   Det är ett tilltalande område trots att det gränsar till E4:s infart vid Norrtull. Men det var många springportar (utan hiss alltså). En av de högsta trapporna kallade jag Keops pyramid. I den brukade jag sjunga Mikael Wiehes fantastiska låt från en annan tid:
   Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid,
   det är vi som jobbar nere invid foten.
   Vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
   och det är synd om dom som inte fyller kvoten
.

Kvoten:186 minuters tidningsutdelning före klockan 06:00. Och om du inte håller måttet? Jag har börjat få symptom; ett knä protesterar mot trappspringet. När jag kliver uppför slutar musklerna plötsligt ta steget. Jag får ta tag i ledstången för att häva mig upp. Det smärtar.
   Har man en gång kommit hit, blir man aldrig mera fri,
   om man slutar här, så slutar man i gropen
.
Rysligt. Är det villkoren här?

Nytt traktsystem. Den nya kvoten är 156 minuter, en halvtimme mindre arbetstid per dag. Och lön. Tro nu inte att 2 ½ timmar är den tid jag spenderar på arbetsplatsen. Första dagen på den nya trakten krävde fyra timmar. Det var en lördag när tidningskärran regelmässigt blir överlastad; Svenskan kom i dubbel upplaga – tidningen och dess bostadsmagasin, var och en för sig. Portarna på trakten var mig obekanta, nycklarna gick inte i låsen och så var portkoderna fel. Eller så saknades abonnenter på angivet våningsplan eller var felplacerade i gångordningen. Ett djävla rättande av alla fel. Allt måste noteras i budboken för att sedan rapporteras som störningar på särskild blankett. Efter två veckors rättande har jag börjat närma mig den stipulerade trakttiden.
   I natt kom områdeschefen ångande in på filialen. Det var ett bud som inte fyllde kvoten: tidningarna var slarvigt utdelade. Jag förklarade för områdeschefen att situationen nu är sådan att man blir tvungen att göra en prioritering: antingen är man noggrann vid utdelningen och blir klar efter klockan sex (och får reklamationer för det), eller så ser man till att bli klar till klockan sex, men till priset av att måsta slarva med utdelningen (och få reklamationer för det). Men hon krävde att vi skulle uppfylla båda kraven. Det är Kvoten.
   Alltså: här kommer ett bud till en obekant trakt och arbetsledningen förväntar sig att han klarar av den felfritt på en krympt tid. Det är en omöjlig ekvation. Områdeschefen är aningslöst nitisk; inser inte att Premo bara får vad man betalar för. Det vill säga, mindre.

men om kungen sägs att han är son av solen.
Antagligen. Han heter Joakim Sundh. bloggstart



2010.0529    Människan som tidningsbud

Jag betraktar kärran och buntarna. Blixtarna och det röda eldskenet.
Det är Underjordens sotiga ansikte. Tidningsbudens vistelseort.
Här står jag nu med de buntade rubrikerna och abonnenternas av förväntningar slickade fingrar..
   ett år och tio månader för grovt vållande till 78-årig kvinnas död, öga mot öga med rånarna på Bukowskis, nu går alliansen om de rödgröna, oljekatastrofen allt värre.

Men på stigen upp från Kvikkjokk mot Påreks slättsjöar finns vårens första blåhake. Man måste lyssna. Kanske är det återklangen av munkarnas bjällror på Tien-Shans sluttningar. Sången är så sällsam att man kan tro att fågeln kommer från himmelriket. Och som en Lucifer lämnar jag den tunga jorden och flyger mot Pårteglaciärens bländande ljus.
   Det var så det var tänkt. Före förvisningen. Tro inget annat. Vad Gud än påstår om oss människor. bloggstart



2010.0621   
      Informationsmeddelande

      Rikskansliet

Inför sommaren sänder Premos driftchef Björn Mathisen en vänlig hälsning till distributionspersonalen: vi kommer att reducera människovärdet med 5 minuter per timme för vissa bud. Detta gäller ordinarie bud på extratrakt, reservbud, sommarvikarier och jourbud.
Det framhålls särskilt att de rätta budens garanterade människovärde inte kommer att sänkas.

Anledningen till meddelandet är nedgången av upplagor under sommaren. Driftchefen meddelar alltså att gällande avtal tillåter Premo att anpassa människovärdet (trakttider och löner) till tidningarnas upplagor. Mathisen/Premo genomför detta ensidigt, utan att först förhandla med fack.
Detta är vår arbetsplatsdemokratur i full funktion.

Jag påminner mig en tysk skämtteckning från nazitiden – bilden visar två medborgare som diskuterar det senast uppsatta meddelandet från Rikskansliet..
   Herr Pinneberg, vad har vi att frukta? Vi är inte judar, inte homosexuella eller negrer, inte dekadenta intellektuella eller allmänt dementa.
   Nej, vi är inte (i särskilt hög grad) extrabud, ingalunda reserver eller sommarvikarier, inte ens jourbud – vad har vi att frukta? bloggstart



2010.0628    Lennons vemod Just follow me.

John Lennon sjöng med mycket vemod:
   a working class hero is something to be.
Det är elva stavelser, elva dubbla trappsteg, d.v.s en våning.
Man nynnar Lennons strof i tre, fyra våningar, ibland fem; är det en patriciervåning kommer man ur takt, för då är det elva dubbla trappsteg plus ett.
Och jag som inte ens har anlag för att sjunga.
Men vad ska man göra?

   Just follow me


http://www.youtube.com/watch?v=5DKnEN6cn-I&feature=related

bloggstart



2010.0711    VD på sophögen

Snart pensionär Jag såg ett tv-program om USA-företaget WM, Waste Management. Inför en häpen ledningsgrupp förklarade företagets vd att han inkognito tänkte ta anställning i företaget, som sopåkare, toalettsanerare, renhållningsarbetare på ett sopberg etc. Det var patetiskt att se honom som nybörjare i dessa sysslor. Men man kunde inte ta miste på hans passion för de anställda och deras arbetsvillkor. Denne vd såg och fångade upp de enskilda anställdas styrkor, arbetsattityder för att av detta skapa ett mervärde för dem och företaget. Framför allt rättade han till de beslut fattade av ledningsgruppen/vd vilka fått improduktiva konsekvenser i själva arbetsprocessen, med tillhörande negativa konsekvenser när det gäller de anställdas attityd till besluten och företaget.
   Det är lätt för en utomstående betraktare att se bristerna hos ett företag som Waste Management. Vad som saknas är en förankring av ledningens beslut hos dem som ska verkställa besluten (de anställda alltså). Det uppnås på ett bättre sätt genom att de anställda är representerade i företagsledning/styrelse och där bidrar med sina erfarenheter. Något man skulle kunna kalla den svenska modellen.

Fallet Premo kan inte beskrivas på något annat sätt än som ett sammanbrott för den svenska modellen. Varken de anställda lokalt eller den fackliga apparaten har tillåtits bidra till den omorganisation företaget genomfört. Premo har brutit både mot andan och bokstaven i den svenska modellen. Därmed har Premo förverkat all moralisk rätt i situationen. De anställda har samtidigt getts ett moraliskt tillstånd att tillgripa de åtgärder de anser nödvändiga för att få det inflytande de förvägrats. bloggstart



2011.0211    Utdelningen

Premo ger utdelning
Har du hört grodorna kväka? Det är en upplevelse man får som tidningsbud om morgonen. Om man höjer blicken över landskapet av tidningsbuntar kan man få syn på det senaste meddelandet från arbetsgivaren, som vitt på lila pryds av kvacket..
   VI GER DIG UTDELNING
Min kompis i träsket har räknat på utdelningen – den är 20% lägre än för ett år sedan, kanske mer. Det handlar om vår lön efter förra årets omorganisation. Premo, Pressens morgontjänst, är den kvackande lilla lögnhalsen som vi om morgonen är tvungna att lyssna till..
   VI GER DIG UTDELNING
Budskapet är alldeles klart: det är annonsörerna (och tidningsläsarna möjligen) som ska ha utdelning. För att Premo ska kunna kväda en slogan som denna måste vi som genomför tidningsutdelningen uteslutas ur kalkylen. Men..
   VÅR FÖRLUST, DIN UTDELNING - om sanningen ska fram.

Premos slogan pryder dess utskick; senast fanns det på ett intyg jag skulle fylla i. Detta är en tanklöshet utan like. Eller kanske ännu värre: Sanning är lögn, som någon sa redan 1948.
   Ändå finns det hopp; en kronprinsessa sa helt uppriktigt: det blir ingen prins även om man kysser den – tro mig, jag har prövat.
Och då måste det vara sant. bloggstart


(c) Lucifer

till hemsidan
Lämna kommentar:     lucifer@rabenius.eu